Nytt år och samma liv, men utan Batman


När det är nytt år hittar människor plötsligt tillbaka till något som kallas tro. Tron på att det finns hopp. Är det inte så? Varje nyårsafton dyker förväntningar upp hos oss alla, förväntningar på att man kan förbättra någonting hos sig själv, bli en bättre människa och förväntningar på att livet kan bli bättre just detta år. Alla har vi lovat dyrt och heligt att vi ska göra någonting, vanligen gå ner i i vikt, sluta röka, bli sundare eller träna mer. Allt för att förbättra det yttre, i alla fall hos kvinnor. (Det här är helt och hållet spekulationer från min sida och bygger inte på något vis på vetenskapliga studier) Även jag är med i denna liga, denna tävling mot mig själv. I år ska jag verkligen gå ner i vikt brukar jag lova när klockan slår tolv och rakterna sprutar åt alla håll. Men, egentligen, varför ska man lova saker som man vet med sig att man egentligen inte kommer klara. Jag vet, man ska inte ställa orimliga krav på sig själv, men det gör jag inte heller. Jag lovar inte att gå ner tjugo kilo. Även om jag lovar att gå ner tre kilo så blir det i alla fall inte så. Varför?

Kanske för att det egenltigen inte spelar så stor roll längre. Det betyder inte så mycket för mig. Om man börjar fundera borde man egentligen lova något som har betydelse, någontling som menar något. Varför lovar till exempel inte fler människor att de ska börja skänka pengar ibland till organistationer som behöver hjälp? Varför lovar vi inte att vi ska investera i ett träd eller skolböcker i länder som behöver dessa? Varför lovar vi inte att vi ska bli trevligare och göra fler goda gärningar, småsaker som betyder någonting för någon annan? Då skulle nyårslöftet betyda något och få mening.

Förväntningarna är höga, om ett bättre liv och ett bättre jag, men för att det ska bli av måste vi göra någonting åt det alldeles själva. Jag kommer antagligen inte bli rik i år heller. Jag kommer antagligen inte på ett mirakulöst sätt få ett drömjobb, en drömbostad eller ett drömyttre. Jag kommer antagligen inte heller lösa världsproblem. 
Som en person sade till mig på nyårsafton, nytt år men samma liv. 
Och det stämmer väl på sätt och vis. Men en sak är annorlunda, Batman bor inte längre mitt emot mig och kommer inte skydda mig från skurkarna  som lurar i natten. Han har flyttat, med sin familj. Jag såg honom och hans familj packa ihop sina saker igår. Kanske blev deras förväntningar om det nya året och den nya drömbostad förverkligad. Spiderman som bodde våningen under Batman flyttade i oktober, den familjen kanske också hittade en bättre plats att leva på. Den platsen är isåfall två hus längre bort. Jag hoppas att Batman bor i närheten han med, så att han kan beskydda mig och så att han kan fortsätta att spela fotboll med sin kompis Spiderman. Som ni kanske förstår är mina beskyddare Batman och Spiderman två glada fyraåringar som glider runt i kvateret. Även om de ännu bara är småpojkar känner jag mig ändå på något vis mer säker när jag vandrar på gatorna och får syn på dessa maskerade krabater.
 
Trots att livet inte ändrar sig markant fast att det är ett nytt år för, finns det ändå ett nytt hopp om att allting kommer att bli till det bättre. Jag har inte avlagt något nyårslöfte i år, då jag idag faktiskt har blivit ett år äldre och ett år visare, vilket gör att jag har kommit till insikten om att jag måste fundera över löften jag lägger så att de blir meningsfulla för mig och för andra. Kanske kommer jag att bidra till mänskligheten på något sätt i år, vi får se. 

Jag önskar mina få men lojala läsare ett gott nytt år. Och till Batman och Spiderman önskar jag en god fortsättning i livet. Till mig själv: grattis på födelsedagen och grattis till att jag fortfarande skirver i denna blogg.
  
   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0