krakvinkel

Jag äger ingen bil. Det har jag valt alldeles själv så därför kommer en del av er tänka "skyll dig själv".
Hursomhelst så har jag under våren, sommaren och hsten cyklat i stort sett hela tiden när jag ska någonstans. Det har gått bra. Jag har inte fått punktering tre gånger som jag fick under min första termin i den här staden. Nu när det är vinter är det annat. Jag cyklade härom kvällen för första gången i snö. Det gjortde jag inte för att jag ville, men hur jag än letade efter kala fläckar att cykla på så fann jag ingen. Jag trodde först att jag skulle halka så jag tog det väldigt försiktigt. Det gick bra. Jag ökade farten något. Jag trodde att nu måste jag halka omkull men det gick bra. Jag ökade farten ytterligare, trodde jag skulle ramla men det gick bra. Jag ökade, och ökade, och ökade. Jag trodde jag skulle ramla, falla, flyga. Men jag klarade mig. Jag kom ända fram till målet jag hade utan att ha brytit några ben. När jag klev av hojen hade jag nästan börjat tänka att jag och vintern kanske skulle komma överens i år. Tänk så fel jag hade. Till min förskräckelse upptäckte jag att snön hade valt att åka genom mitt framdäck upp till mitt ben där den hade tänkt att bosätta sig. Hela mitt högra ben var täckt av vit snö i ett långt brett sträck som syntes mer mot mina svarta byxors bakgrund än reflexer som möts av lampor. Dessutom vet vi ju sen tidigare vad som händer med snö inomhus, dit jag skulle gå.
Därför borde snö förbjudas: Den leker vägsträck på mina byxor.