krakvinkel

Snön är opålitlig. Härom dagen när det hade slutat snöa låg vintern på marken bestående av pudersnö. Människor spatserar längst de gnistrande gatorna på orörd mark och lämnar spår efter sig i den lätta snön. Jag är en av alla de alla de promenerande mäniskorna, och när jag upptäckte att snön var lättare än fjädrar tyckte jag för en sekund att vintern var rolig igen. Jag sparkade snön och lekte med de små flingorna när de virvlade längst med min vinterbeklädda kropp. Flingorna fastnade överallt, på jackan och på byxorna. Men det gjorde ingenting, tyckte jag då. När jag sedan kom hem och tog av mig jackan och gick in i lägenheten kunde jag inte längre se flingorna, men de fanns där. Blöta och kalla och de hade kämpat sig igenom mina inte nog tjocka kläder. Om man jämför snöpromenader med regnpromenader så vet man i alla fall att man blir blöt när man går i regn, det är mer direktkontakt där. Snön smyger sig på en från alla håll.
Därför borde snö förbjudas: Snö är lömskt.