Kvällsluftens kyliga atmosfär inbringade en varm upplevelse

Skjortor i olika mönster, färger och kombinationer kommer flygande mot mig i en väldig fart. Åtsmittande och smickrande kläder staplar sig fram i samspel med vingliga höga klackar. Kavajer och dressar med ett självsäkert uttryck möter mig. Ett par gigantiska limegröna byxor har stannat för att betrakta staden. Märkeskläder, billiga kläder, blommiga tantkjolar, magtröjor (som jag för övrigt trodde var utdöda i samma stund spicegirls slutade vara populära), prickiga kläder, dystra kläder, kläder stora som säcka, kläder små som tandpetare. Alla vandrar mot eller förbi mig, om de inte har för tillfället har tagit en paus för ett ögonblick i sin något stressade marsch. Jag möter buller, avgaser, telefoner fastlimmade vid öronen, tusentals liv- då jag stratserar längst vår huvudstads kullerstensbelagda gator.
Jag roar mig tillsammans med en vän genom att göra visiter i några hundra affärer. Det resulterar inte i att varken min eller vännens plånbok har blivit magrare då vi efter flera timmars promenad upptäcker att vi inte har betraktat de så noggrant upplagda varorna som ska locka då vi faktiskt inte ännu har sett någonting eftersom vi har haft mycket att konversera om och därför mest för synens skull gått omkring i dessa butiker som sig bör när man är i huvudstaden.

Eftersom vi  i dagens värld är uppstressade har vi begränsat med tid, vilket leder till att man bör uppleva, vilket gör att vi bör åka in till centrum varje dag för att berika oss med äventyr. Det är så människor fungerar idag. "Man måste passa på när man är där man är, man måste njuta av varje sekund och får inte missa någonting av livet, för då kanske man ångrar någonting". Ursprungsideén med besöket i huvudstaden var dock inte att uppleva staden, det var att uppleva min vän och dennes liv och de människor som befinner sig omkring denne.

Jag brukar inte skriva om mig själv och vad jag gör med hänsyn till mig själv och andra. Men då människorna jag har mött på ett plan där de blir mer än kläder som springer omkring som yra uppskruvade höns på gatan finner jag det värt att göra ett undantag, att nämna dem då de ingick i min fyra-dagars-upplevelse.

Igårkväll åkte jag och min vän tunnelbarna för att än en gång möta metropolens kvällsatmosfär. Vi hamnade på en krog där vi mötte upp tre figurer i all sin prakt vid ett bord med alkohol redo att drickas. Det var Kavaljer A., Mister M. och unge Herr H. Dessa män har funnits med i min väns liv under en tid. Vi satte oss till bords, där vi samtalade något uppdelat, jag betraktar mer än vad jag talar. Vi drar oss mot utgången efter en stund för att hitta nya miljöer och möjligheter. Under färden börjar jag sakta men säkert intergreras med människorna.

Vi möter för mig nya miljöer. Vi diskuterar, resonerar, språkar. Jag får med alkoholens rus som rinner i männens ådror lyssna på deras livserfarenheter. Jag blir possitivt överraskad av dem. Inte för att de bor i denna stad- vilket kanske kan imponera på vissa människor. Inte heller för hur de är klädda eller ser ut. Utan för att de möter mig och tar emot mig med vilket jag upplever som öppna armar. Jag språkar mest med den utav dem som råkar bli min bordskavaljer, unge Herr. H.och han verkar vara uppriktigt intresserad av vad jag pratar om då jag svarar på hans frågor.

Utav de samtal som skrider fram imponeras jag av de tre männen. Vi har alla vad jag uppfattar det trevligt. Kavaljer A, gör mig förundrad. Han lägger hänsynsfullt sin uppmärksamhet på min vän, men jag ser ändå att han kan uppfatta omgiviningen omkring den spänning som ständigt bildas mellan dem. Han pratar och jag lyssnar. Han har talets gåva, vilket gör att säkerligen många människor fascineras av honom.  Jag har inte listat ut honom helt ännu, men han förundrar mig och det är jag glad över.
Jag fick desvärre inte något större tillfälle till att lära känna Mister M, dock kan jag säga utav det jag såg under denna spännande kväll som övergick till natt, att han är en mycket livskraftig person som antagligen är mycket behaglig att ha i sin omgivning. Jag tror att om man lär känna honom, glömmer man honom inte då han med sin livskraft kan göra livet mycket angenämt att leva. Han tror jag dessutom har humorn bosatt i sig som gör att han säkerligen kan locka fram många skratt.
Unge Herr H var intressant att prata med, jag har ännu inte heller lyckats komma fram till vem han är. Vi började kvällen med att säga att vi skulle glömma bort varandra efter att denna kväll var slut. Detta resulterade i många munhugg mot varandra och en del djupare diskussioner, även om dessa var på en ytligare nivå. Jag är inte van vid att någon vill lyssna på mig, eller vill att jag ska berätta mina åsikter vid ett första möte. Han frågade och jag svarade. Jag hoppas att mina munhugg inte var alltför hårda, men jag tror han förtjänade dem med tanke på hur vi inledde kvällens samtal. Jag tror att det egentligen tar lång tid att lära känna Herr. H., på djupet. Under kvällen kunde han dock föra en konversation och det tyckte jag var stimulerande.

Det finns mycket mer att skriva om dessa personer, men jag slutar här med försiktighet för att inte såra någon med alltför djupa analyser. Olika samtalsämnen stod i fokus kring det lilla bord som vi satt omkring. Jag uppfattar en del av dem då alla pratar med alla. Jag såg kreativa människor, sugna på livsglädje och lust till att hitta sina egna vägar i livet. Jag avslutar dagens blogg med att rikta ett stort tack till dem jag igår fick möjlighet att träffa, för att de verkligen förgyllde och berikade mitt liv med nya erfarenheter. Tack  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0