Sport i en tuggummibubbla
Idag var jag på träning, vilket jag oftast är på onsdagskvällar. Nej jag tränar inte i något lag eller i någon idrott. Jag varken spelar eller är intresserad av sport i huvud taget. Om någon förklarar gårdagens match och hur spännande det var när en spelare gjorde ditt eller datt, eller när någon är lycklig över att en idrottsstjärna slog rekord i slalom, så förstår jag i stort sätt inte ett smack. Jag erkänner! Jag kan inte sport. Och det är det som dagens ämne ska handla om, min O-fascination över sport. För när jag var där idag, på min gympa och hoppade för glatta livet så svetten rann, kroppen kändes tung och benen stelnade så började jag titta runt om i salen på alla människor som också går dit varje onsdag. Jag lade speciellt märke till en vältränad kvinna i 45-årsåldern,som alltid tuggar tuggummi. Hon tuggar sitt tuggummi frenetiskt och blåser ständigt bubblor som är så stora att hela salen med dess innehåll får plats inuti. Varför gör hon det? Vill hon visa att det är en enkel match att gå dit? Vill hon visa att hon är överlägsen oss andra? Eller gillar hon bara att tugga tuggummi? Hon går dit på grund av en orsak, frågan är vilken det är? Tanken slog mig då, alla går inte dit av samma anldening som jag.
En del av av dem som tillhör samma gympagrupp är där för att jobbet har betalat det, och fruarna antagligen tycker att de små söta gubbarna där behöver röra på fläsket lite grann.
En del är där för att gå ner i vikt.
En del av dem är gamla idrottsmän och vill behålla sin fysik.
En del är där för att avreagera sig.
En del är där för att de är beroende.
En del är där för att de borde vara beroende.
En del är där för att det är roligt.
Jag är där för att jag ska må bra.
Som ni förstår finns det en hel del anledningar till att gå dit, det finns säkerligen hundra eller tusen fler orsaker till att gå dit än det jag berört, men de motiv jag har nämnt är grundade i ren tjuvlyssningsfakta. Ja, jag har tjuvlysnat, ja jag har tjuvtittat på hur folk beter sig, jag medger det och står för det.
Hur som helst ledde denna tanke till nästa, nämligen mäns och kvinnors stora passion för sport i alla former och slag. Det slutar inte med att media ständigt tar upp poängställningar och nyheter om detta, nej begäret fortsätter, ordinära tv-program ställs in, förstasidor på tidningar är belamrade med sport, sport och åter sport.
På jobbet är det ett utmärkt samtalsämne att ta till om tystnaden blir alltför uppenbar, och jag håller med det är ett bra samtalsämne om man kan det, förstår det och bryr sig om det. Men jag som inte kan det, förstår det inte eller bryr mig om det? Vad ska jag säga?
Jag vet att jag inte är ensam, men jag tillhör trots allt en minoritet av ointresserade människor. Missförstå mig inte, ni sportnördar få gärna fortsätta prata om detta om ni vill, men tala gärna om poängen för mig. Ta fotboll som exempel, vuxna män och kvinnor sparkar och följer efter en liten boll med livet som insats, för vaddå? Jo för att få in den lilla bollen i ett mål. Jag vet ju hur det slutar, det är alltid någon som förlorar, det är alltid någon som vinner. Fascinerade. Interlektframkallande....Så vad ska man göra när man står där och samtalet sport kommer upp. Ska man stå där och vara tyst och därmed få en stämpel av att vara blyg, tillbakadragen och tråkig? Eller ska man låtsas vara intresserad och verka bry sig och låtsas om som om man är med i "spelet", sanorlikheten över att det kommer gå bra är inte stor, man gör antagligen bort sig när man hittar på ett namn på en spelare eller position.
Denna fascination klänger sig fast hos många människor och sprider sig över landet som en sekt, men det kanske inte är något fel med det, jag har bara missat poängen. Människor dras till idrott och aktivitet, jag går på gympa av en orsak, andra personer av en annan. Flera frågor hänger kvar i luften, varför denna hänförelse över sport? Varför glädjas eller sörja över olika reslutat? Eftersom jag inte kan, är intresserad eller bryr mig om sport tycker jag att den mest intressanta frågan kvarstår, Varför tuggar den vältränade 45-åriga kvinnan alltid tuggummi, och varför blåser hon bubblor? Hon kanske liksom jag tillhör minoriteten av ointresserade människor som inte tror på sport som en religion. Hon kanske är sjukt trött på att ständigt prata om, läsa om och se på sport. Hon kanske därför dyker upp varje onsdag och kämpar med att blåsa luftblåsor som är så stora att hon kan gömma sporten i dem?
Eller så kanske det inte är hennes tanke.
Men om det är tuggummi-tuggande kvinnans plan att göra så, tycker jag att den är realistisk och helt klart genomförbar.
