krakvinkel

Argument 14 hänvisar till argument 13:s beskrivning av promenader litegrann. För dem som inte har läst argument 13 kommer därför det här bli en kortfattad beskrivning. För er som har läst argument 13 blir det här en upprepning, dock kortfattad. I Sverige har vi det rent på gator och torg, i stadsmiljö och på landet. Eftersom vi har det rent och fint är det många av oss som är ute och promenerar. Det är pensionärerna som går i sakta mak. Det är familjerna med små springande barn. Det är djurvännerna som rastar sina hundar. Det är motionärerna. Det är alla. På vår, sommar och hösten är det vackert att vara ute. På vintern är det annorlunda.
På vintern ligger det snö på marken. Vit och ren, nästan. På vintern är det näsintill bara hundägarna som är ute på promenader.
Vad händer med hundar som är ute? De pinkar.
Vad händer med andra djur när de är ute? De känner också ett behov av att pinka.
Jag fattar att djur har nödvändiga saker att uträtta, problemet på vintern, med snö är att det syns. Det är egentligen inte länge snön är vit. Efter en vecka kan man inte längre urskilja om snön är vit med gula fläckar eller gul med vita fläckar.
Därför borde snö förvbjudas: Man ser var alla djur har gjort sina behov, vilket man inte behöver reflektera över under det övriga året.

Vi har ganska rena gator och parker i Sverige. Vi har bra sophantering och de flesta av oss slänger skräpet i närmsta papperskorg. Jag älskar att promenera när solen försiktigt värmer mitt ansikte i en mjuk smekning. Jag älskar också promenader spenderade under ett paraply med ett friskt smattrande ljud omkring mig. När jag promenerar ser jag att gatorna är rena, naturen är frisk och härlig och jag kan njuta av att betrakta människor som är på joggingtur, går ut med hunden eller sitter på parkbänkar.
Så fungerar det inte när jag promenerar på vintern. På vintern finns inga människor att betrakta. Det beror på snön, för i snö är det jobbigt att promenera. När jag promenerar nu finns det inga människor att betrakta. De fåtal som är ute är på joggingtur. Men det är inte de vanliga joggarna, det är hundmänniskorna som kutar för att på så kort tid som möjligt rasta hunden för att kunna komma in i värmen igen. Mina promenadstigar är öde.
Därför borde snö förbjudas: vägarna blir ensliga.

Jag gick med en vän på stadens snötäckta gator en morgon för att köpa frukost. Vi konverserade om allt möjligt och hade det mysigt...förutom en liten detalj som störde vår morgonpromenad.
Det hade under gårdagen och natten kommit om än mer snö och plogbilarna var i farten. Men det var inte det som störde oss. Det som störde var att det hade blivit kallt och det var ganska mycket snö trots att plogarna var i ständig rörelse. Efter plogbilarna lämnades överbliven snö. När det är kallt kan snön bli som skikt, hårda plattor som ligger på varandra. När man kliver på de här snöplattorna glider de på varandra och lager efter lager glider undan, skiva efter skiva och alla åt olika håll. Skorna som står på plattorna glider även dom åt olika håll, och jag tappar ständigt balansen. Det är ett helt motionspass att gå en kort promenad och med livet som insats väljer jag nog att helst stanna inne sådana här dagar.
Därför borde snö förbjudas: Skikten som bildas i lager gör att jag surfar fram på mina promenader med livet som insats.

Jag måste erkänna. Jag tycker om snö på julafton. Men bara på julafton och ingen annan dag på året! Det är endast för att jag för det mesta sitter inomhus på julafton och dricker glögg och har det mysigt medan snön ligger därute och bestämmer sig för att kyla ner alla som vågar sig ut. I år kom snön, innan jul. Jag hade i år bestämt mig för att inte julpynta, på grund av tidsbrist och energi. Men när snön kom fick det mig i en barnslig julstämning som gjorde att jag kände ett stort behov, mot mitt sunda förnuft, av att julpynta. Detta gjorde att jag var tvungen att gå upp på vinden och leta mig svettig efter lite tomtar att sätta upp i lägenheten.
Därför borde snö förbjudas: Den gör att jag måste spendera timmar upp på den kalla vinden, där jag mot all förmodan blir svettig och utan tomtar eftersom de ligger längst ner i lådan längst bor, dit jag inte når.

Jag är miljömedveten. Jag är en aktiv människa som vill verka för en hållbar utveckling och en grönare framtid. (Redan här förstör den vita snön för mig och framtiden). Jag har skrivit uppsatser och predikat för hur man kan bli mer miljömedveten. Men även jag har brister, jag är ingen supermänniska. Jag är en vanligt 22årig tjej som värnar om miljön men som ibland är lite lat och struntar i framtiden.
Ibland har man inga fickor på kläderna och har inte någon plats i väskan. Så går man på stan och köper någonting inplastat, en godis, en smörgås, ett tuggummipaket. Jag öppnar förpackningen. Jag äter innehållet. Vad ska jag göra av skräpet?! JAg har inga fickor och inget utrymme i väskan.
Vanligtvis brukar jag diskret kunna kasta ett litet skräp som kameleontlikt gömmer sig på marken bland alla färger. Det här går inte på vintern. På vintern när det är snö syns skräpet. Detta resulterar i att jag krampaktigt måste gå och hålla i mitt lilla skräp under en längre tid eftersom jag alltid när jag ska kasta någonting inte lyckas hitta en papperskorg.
Därför borde snö förbjudas: skräpet skräpar verkligen ner vilket syns alltför väl när det är snö ute.

När jag var på julbord i helgen så hände det mycket. Inte nog med att jag hade så roligt i bussen tillsammans med min dejt att resterande människor avundsjukt vände sina blickar mot oss och säkert funderade på vad de gjorde med sina liv och varför de hade valt sina fruar som de inte längre har så kul med. Hur som helst. Sport är någonting som förvånadsvärt många människor tycker om att referera till eller diskutera. Sporten försvinner inte oavsett vilken årstid det är. Däremot är det så att när snön lägger sig på marken och förvandlar höst till vinter händer det något, sportpratet förändras. Övriga året låter de flesta människor mig vara. Om jag säger att jag inte är intresserad av sport så är jag inte. De låter det stanna där. Men när vintern kommer, kommer oxå nya sporter på tal...
Skidåkning....

-Åker du skidor?
-Nej.
-Slalom??
-Nej..
-Längd!?
-Nej!.
-Nähä, nej men då borde du börja med det....

- Det är säkert en trevlig sport. Det finns säkert många fördelar med det. Men jag tänker inte sätta mig på en buss med ett par skidor och svinga runt dem i skallen på både pensionärer och andra resinärer. Jag tänker inte köpa mig ett par skidor för att kunna åka ut en gång per år. Jag tänker inte ramla och bryta nacken. Det hade säkert varit roligt men nej tack. Dessutom har jag inte tid.

-Nähä, jaha...men om du tänker på hur mycket tid du lägger ner på tv tittande varje vecka kan du säkert prioritera om och få ut minst en timme som du kan lägga på att åka skidor istället?! (här tror dom att dom har ett oslagbart argument)
- Men jag kollar inte på tv...(mitt argument är bättre)

Poängen med historier är att folk blir något tjatigare om sportverksamheten när snön har kommit...
Därför borde snö förbjudas: Sportpratet blir tjatigt.

Vinternattens köld är hård
Stjärnor gnisstra och glimma...
Jag var på julfest i lördags som innebar en bussresa tur och retur med de firmamänniskor jag åkte med. Idag använder jag inte mig själv för att illustrera detta exempel om varöfr snö borde förbjudas. Dock har även jag varit utsatt för detta typ av spratt som snön gjorde mot en man som var med i lördags. Jag tänker inte gå in på detaljer eller ens redogöra övergripande om julbordet som vi åt av eller de människor som jag pratade med, hur trevligt det än var. Utan det jag tar upp idag hände på vägen hem, på bussresan som pågick under senare delen av kvällen som började bli natt. En man i 30-års åldern med skostorlek 44 och som gillar att åka skidor eller kajak till jobbet klev av bussen utanför sitt hem. Här kunde han ha valt att gå längst den plogade vägen upp till dörren, men han valde att gena. Det som hände kunde jag bevittna genom de svagt igendimmade fönsterrutorna. Eftersom han bor där han klev av bör han känna sin gård och marken runt om väl. Mannen tar ett första kliv mot den orörda snön. Vad händer? Han sjunker ner mer än han har beräknat och får snö upp till knäna. Han fortsätter gena och får snö över byxbenen. Det kunde ha slutat värre, eftersom snön gömmer de farliga hålen och de farliga diket utanför mannens gård. I vintertid med snö på marken kan man nästintill drunkna om man har otur och kliver ut på orörd snös teritorium.
Därför borde snö förbjudas: Snön begränsar ens vägmöjligheter eftersom den döljer farliga hål och diken.

Jag äger ingen bil. Det har jag valt alldeles själv så därför kommer en del av er tänka "skyll dig själv".
Hursomhelst så har jag under våren, sommaren och hsten cyklat i stort sett hela tiden när jag ska någonstans. Det har gått bra. Jag har inte fått punktering tre gånger som jag fick under min första termin i den här staden. Nu när det är vinter är det annat. Jag cyklade härom kvällen för första gången i snö. Det gjortde jag inte för att jag ville, men hur jag än letade efter kala fläckar att cykla på så fann jag ingen. Jag trodde först att jag skulle halka så jag tog det väldigt försiktigt. Det gick bra. Jag ökade farten något. Jag trodde att nu måste jag halka omkull men det gick bra. Jag ökade farten ytterligare, trodde jag skulle ramla men det gick bra. Jag ökade, och ökade, och ökade. Jag trodde jag skulle ramla, falla, flyga. Men jag klarade mig. Jag kom ända fram till målet jag hade utan att ha brytit några ben. När jag klev av hojen hade jag nästan börjat tänka att jag och vintern kanske skulle komma överens i år. Tänk så fel jag hade. Till min förskräckelse upptäckte jag att snön hade valt att åka genom mitt framdäck upp till mitt ben där den hade tänkt att bosätta sig. Hela mitt högra ben var täckt av vit snö i ett långt brett sträck som syntes mer mot mina svarta byxors bakgrund än reflexer som möts av lampor. Dessutom vet vi ju sen tidigare vad som händer med snö inomhus, dit jag skulle gå.
Därför borde snö förbjudas: Den leker vägsträck på mina byxor.

Vanligtvis brukar det inte finnas snö på gatorna, inte på vår sommar och höst i alla fall. Därför är det inte helt ovanligt att människor är lite av tidsoptiminster när den första snön har tagit över vägarnas gråa asfallt och förvandlat den till en hal körbana. Vi som kör bil beröknar körtiden mellan två städer på sommarkörning, det vill säga med torr asfallt, inte så långa bilköer (inte i dalarna, kan inte yttra mig om bilköers längd i andra städer eller landskap) vi baserar också tiden på att det inte händer något oväntat. Därför blir vi dalkullor och dalmasar, och säkerligen alla andra i övriga Sverige tidsoptimister eftersom snön drar ner trafiken till snigelhastighet.
Det är halt på vägarna, bilar kör av, alternativt kör långsamt.
Det är dålig sikt, bilar kör av, alternativt kör j-kligt långsamt.
Det händer något oväntat, bilar kör av, alternativt stannar.
Det här leder till att långa bilköer bildas och alla kommer försent.
Därför borde snö förbjudas: Alla blir tidsoptimister och kommer försent.

Snön är opålitlig. Härom dagen när det hade slutat snöa låg vintern på marken bestående av pudersnö. Människor spatserar längst de gnistrande gatorna på orörd mark och lämnar spår efter sig i den lätta snön. Jag är en av alla de alla de promenerande mäniskorna, och när jag upptäckte att snön var lättare än fjädrar tyckte jag för en sekund att vintern var rolig igen. Jag sparkade snön och lekte med de små flingorna när de virvlade längst med min vinterbeklädda kropp. Flingorna fastnade överallt, på jackan och på byxorna. Men det gjorde ingenting, tyckte jag då. När jag sedan kom hem och tog av mig jackan och gick in i lägenheten kunde jag inte längre se flingorna, men de fanns där. Blöta och kalla och de hade kämpat sig igenom mina inte nog tjocka kläder. Om man jämför snöpromenader med regnpromenader så vet man i alla fall att man blir blöt när man går i regn, det är mer direktkontakt där. Snön smyger sig på en från alla håll.
Därför borde snö förbjudas: Snö är lömskt.

Nu är vi inne på den tredje dagen med snö denna kalla vita vinter. Jag har sagt till nära och kära att jag varje dag så länge den vita mattan suger sig fast i marken med sina kalla klor kommer att skriva ett dagligt argument till varför snö borde förbjudas. Alla som läser detta får ta det med en nypa salt och med en gnutta humor då även jag kan tycka att det är roligt att leka i snöns så den yr. Senast igår gjorde jag till och med en snöängel.
Hur som helst, eftersom jag ligger efter och inte har skrivit de två första dagarna kommer här tre argument i ett och samma inlägg...

Argument 1. Jag strosade runt på Myrornas och letade efter allt och inget bland de begagnade fynden. När jag kom ut ur affären upptäckte jag att stora, flffiga och vackra snöflingor tätt ringlade sig ner mot marken. I ren förvåning började jag skratta åt synen och fick lite av en julkänsla som jag har saknat under många år. Medan jag gick mot bussen njöt jag av att få snöflingor överallt medan jag tittade uppåt i skyn. Jag var glad. När jag 30 minuter senare kliver av bussen upptäcker jag till min förskräckelse att de stora, vackra, fluffiga snöflingorna har börjat sina från himlens lager och istället blivit ersatta av skräckinjagande pyttesmå aggresiva snöprickar som hårt och brutalt anfaller mitt ansikte. I år njöt jag av vintern i mindre än 30 minuter.
Därför borde snö förbjudas: Den är aggresiv.

Argument 2: Igår tänkte jag sova länge för första gången på flera veckor. Jag tänkte unna mig sovmorgon. Jag var därför uppe något längre än vad jag brukar kvällen innan. Igår vaknade jag inte av väckarklockan. Jag vaknade inte heller av mig själv. Jag vaknade av ett hemskt brummande, ilande, tjutande oerhört högt ljud. Plogbilarna har vaknat till liv.
Därför borde snö förbjudas: Plogbilarna stör morgonhumöret.

Argument 3: Jag tycker om att promenera. Jag tycker om att promenera fort och mycket. JAg tycker om att njuta av den friska luft man möter när man går. När snön har laggt sig på backen kan man inte det. Jag upptäckte idag att promenader i hög fart inte längre går att utföra. Det är halt. Jag får gå fram som bambi på hal is utan någon som helst försäkran om att jag kommer hålla mig upprätt trots den fåniga gångstilen som gör att hela jag spänner mig och får ont även om jag inte har ramlat.
Därför borde snö förbjudas: Den vertikala gången kan lätt bli horisental